måndag 27 september 2010

Den vita sporten

Erik ringer och vill spela tennis.

Det förvånar mig att han vill det, för igår kväll skällde han ut mig efter noter. Vi åt varsin musselpasta nere på hörnan och diskuterade vad han borde göra åt det faktum att han är sexmissbrukare. Enligt mig så är han det och det berättade jag för honom. Det var då han blev vansinnig. Det verkar han ha glömt denna morgon när han ringer.

"Om en timme?" frågar han som om ingenting har hänt.

"Alltså, det var nåt med musslorna" säger jag. "Magen".

"Då ses vi där" säger han. "Jag tänker krossa dig i tre raka set".

Ok jag fattar. Det vi inte kan lösa över en pasta kan vi alltid ta hand om ute på tennisbanan. Ett civiliserat sätt för två gentlemen att lösa en dispyt.

På väg i bilen lite senare överväger jag om han ska få vinna matchen bara för att skapa lite lugn, eller om jag ska gå in och mosa honom. Jag kör nästan in i baken på en stillastående buss när jag sitter och funderar på annat än bilkörning.

Och då får jag ett SMS från Erik.

"Matchen inställd. Mikaela ringde och hur skulle jag kunna säga nej?"

Det blir att jag får stå och slå bollar mot ett träplank istället. Jag slår så hårt och länge jag bara orkar, för att om möjligt göra mig av med den självgoda känslan över att vara en fantastisk amatörpsykolog. Känslan förtas dock av att någon har skurit sönder ett däck på bilen ute på parkeringen efteråt.

Skickade Erik en torped i sitt eget ställe?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar