onsdag 3 november 2010

nattuggla

Klockan visar 03:47 på morgonen och du ligger vaken i sängen. Där ute på gatan hör du den sista skrålande flocken på väg hem längs Sveavägen. För dig låter det som aptjatter. Staden stänger ner. Snart kommer tidningsbudet och sätter en morgontidning i ditt brevinkast. Du ligger med vidöppna ögon och stirrar rakt upp i taket. Det blir inte riktigt mörkt i rummet. Du påminner dig själv om och om igen att du måste fixa persiennen som är trasig.

Till sist är du för trött för att ligga kvar i sängen. Du går ut i köket. Vattnet i kranen blir aldrig mer än ljummet, men du har vant dig. Du häller nescafe i en kopp och fyller sedan upp med vattnet från kranen. Det smakar som du förtjänar.

Du tänker på hennes kropp under den randiga klänningen. Som ett brasilianskt nöjesfält. Så beskrev du den för henne en gång. Hon skrattade. Hon tog dig på allvar. Du köpte loss henne från hennes hallick. Ordnade ett jobb åt henne som städare på ett hotell istället. Hon måste ju fortfarande försörja sig. Såg värdigheten återvända i hennes ögon.

Men du fick fly landet. Dom ville åt dig. Det du gjorde var inte mänskligt. Ingen kan vara så god. Dom hann upp dig i gränden utanför din favoritrestaurang. Och dödade dig nästan. Stal ditt pass. Skrämde vettet ur dig. Och tog henne tillbaka.

På ambassaden var det ingen som kallade dig för sexturist. Men de tänkte tanken. Du hade så mycket skam i kroppen så att det var omöjligt att stå still. Du var orolig för henne men du var ännu räddare för att de skulle ge sig på dig igen. När planet lyfte mot Sverige fanns det inget mer du kunde göra. Det var det du intalade dig för att kunna få någon slags ro.

Du blir stående framför badrumsspegeln och stirrar på ditt eget ansikte. Lampan ovanför spegeln tänds och släcks oregelbundet; håller långsamt på att gå sönder. Du räknar dina andetag. Försöker hålla jämn takt med den flämtande lampan.

Det är alltså så här en världsförbättrare ser ut i gryningen. I behov av att sova men livrädd för sina drömmar. Och längtande efter den kärlek som aldrig blev.

4 kommentarer:

  1. Jag kommer läsa om den här texten & nästan gång kanske jag kommer på nåt att skriva.

    SvaraRadera
  2. Har följt dig ett tag nu. Det här är det bästa och jobbigaste du har skrivit. Vem är du?

    SvaraRadera
  3. Vem är du egentligen, Aladdin?

    SvaraRadera