lördag 26 februari 2011

löjlig nomad

Nere på stranden. Ryggsäckarna som huvudkuddar. Odödliga. Oövervinnerliga. Vi har ätit skaldjur på ett ställe en bit upp i sanden. Fulla på dåligt vin. Vita linnebyxor. Samtal om vad som helst hela tiden. Ingen vill vara den sista som pratar. Vi vet att vi är fantastiska. Att vi har hittat ut från det vanliga och ersatt det av en lång resa som sträcker sig över flera länder. Vart vi än kommer så möter vi nya människor som blir imponerade av att vår resa har pågått så länge. Att den ska pågå länge till.
En bit bort på stranden står en man i kakishorts och stor mage. Vi vet att han är från Tyskland. Vi har aldrig sett honom förut men vi vet bara att han är från Tyskland. Det ligger en fördom här någonstans och lurar. Han gör en annan typ av resa än oss. Han är äldre och tjockare och han videofilmar solnedgången. Han står blickstilla i femton minuter och filmar solnedgången oavbrutet. Vi betraktar honom roat och fäller elaka kommentarer om honom som han inte hör. När solen försvinner ner i havet så stänger han av sin kamera och går hem till sitt hotellrum med sin filmsnutt. Och när vintern kommer till Europa senare samma år så kan han stirra rätt in i solen i femton minuter precis när han vill på sin projektorduk.
Jag är cool. Jag har fått ett halsband av en amerikanska som säger att hon vill att jag ska komma och hälsa på henne i Denver. Jag förklarar för alla som vill lyssna att jag inte har någon kamera. Att jag behåller alla mina bilder på insidan av ögonlocken. Jag är cool. Jag är upptagen med att vara cool. Det upptar mycket av min tid.
Men jag känner ändå någon slags medkänsla för mannen med videokameran. I ett ögonblick av klarsynthet så tar jag upp det med Fabian som ligger bredvid mig på stranden.
”Det är väl ändå okej” säger jag. ”Han är turist. Han filmar en solnedgång. Det gör väl inget?”
Fabian tittar på mig.
”Jag menar, han är turist liksom. Turister gör såna saker.”
”Inte okej” säger Fabian med sitt bländvita leende.
”Men vi är ju ryggsäcksturister” fortsätter jag. ”Vi gör ju våra saker.”
Det blixtrar till i Fabians ögon.
”Jag är fan inte ryggsäcksturist” säger han. ”Jag är traveller.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar