tisdag 8 februari 2011

Riggad budgivning

Erik går mig på nerverna. Så har det varit länge. Ändå umgås vi, trots att jag helst skulle vilja låta bli. Och det har blivit värre. Det som jag en gång i tiden kunde tycka vara exotiskt känns numera bara värdelöst. Erik är gränslös. Han öppnar kylskåpsdörren när han kommer hem till mig och dricker mjölk direkt ur paketet. När han är klar låter han paketet stå på diskbänken. Så får jag resa mig upp och ställa in det i kylskåpet igen.

"Någon säljer sin lägenhet i ditt hus" säger Erik och rotar i mitt skafferi efter något att äta. "Det är visning till helgen och jag tänker gå på den."

"Vadå? Du är spekulant?"

"Visst. Jag vill bo nära dig, kompis. Ringa på din dörr. Låna ditt socker."

Erik ser min stela min.

"Allvarligt" fortsätter han, "så behöver jag ett rum till. Jag vill gärna flytta till de här kvarteren."

Jag har fortfarande en stel min när han går sin väg. Jag känner mig förstenad. Förlamad. Men jag vet att jag måste göra något åt situationen. Det gäller att agera.

Helgen kommer och jag följer med Erik på visningen. Jag försöker bara se det negativa hela tiden. Planlösningen är dålig. Rummen är för små eller för stora. Det luktar mögel i badrummet, säger jag. Erik luktar men kan inte känna det. Inte jag heller om jag ska vara ärlig, men jag spelar teater och rynkar på näsan åt de imaginära dofterna. Jag klagar på trafiken utanför fönstret. Säger att hela lägenheten känns ocharmig. Men Erik skriver upp sig på lista. Han är mycket intresserad. Två dagar senare ringer han mig.

"Nu har jag högsta budet" säger han. "Jag ska ha den där lägenheten. Vi kommer att bli grannar."

När vi lägger på så ringer jag upp mäklaren och lägger ett högre bud. Jag försäkrar mig om att mäklaren inte kommer att avslöja min identitet. Inga problem, de tillämpar inte öppen budgivning. Det går en timma sedan ringer Erik mig igen.

"Det är några kvar i budgivningen. Men jag lägger mig inte. Inte ännu."

Så berättar han sin smärtgräns för mig. Och så ringer jag mäklaren och lägger ett högre bud än Erik igen. Och en stund senare ringer Erik.

"Nu är det bara jag och ett annat as kvar. Nu går jag all in."

Säger Erik. Och sedan ringer jag mäklaren och tar kommandot igen. Och sedan ringer Erik.

"Jag kan inte gå högre. Jag har inte råd med mer."

"Jo kom igen Erik" säger jag. "Man måste gå till sin smärtgräns och lite till om man vill vinna en budgivning. Så har det alltid varit. Lägg ett bud till. Det ordnar sig. Du kan köra amorteringsfritt."

"Tycker du det?" säger Erik och sväljer. "Jag skuldsätter mig verkligen."

"Du kan ju inte låta det där andra svinet vinna" säger jag. "Du vill ju bo här. Det är ju din lägenhet vi pratar om här."

Så Erik ringer mäklaren och lägger ett mycket högre bud än vad han själv hade kunnat drömma om. Han tar i från tårna. Han vill knäcka den andra budgivaren. Att han intecknar hela sin framtid samtidigt spelar mindre roll i stridens hetta. Och jag lägger mig. Jag går inte vidare i budgivningen. Erik vinner, men det har kostat honom allt han äger och har.

"Jag känner mig inte riktigt glad" säger Erik när vi pratar samma kväll. "Det är bra att jag vann för jag ville verkligen ha lägenheten. Men det är för mycket pengar."

"Grattis Erik" säger jag. "Du stod på dig. Du fokuserade och du vann. Sen att det kostade dig sexhundratusen mer än vad du hade räknat med, det är bara att tugga i sig. Du får väl dra ner på allting annat bara."

"Du har rätt" säger han. "Jag kommer att gilla att vi bor så nära varandra. Du är en bra kompis."

"Erik jag har inte sagt det till dig, men jag tänker sälja min lägenhet."

"Va?"

"Jo men alltså, om man kan sälja sin lägenhet för så där mycket pengar som du betalade, då vill jag gärna göra det. Jag behöver pengar."

"Men jag har ju redan skrivit på hos mäklaren. Jag måste köpa lägenheten nu. Jag kan inte hoppa av affären, då förlorar jag handpenningen. Då kan ju inte du bara flytta?"

"Jag använder samma mäklare faktiskt" svarar jag. "Han gjorde ju ett så bra jobb när han sålde till dig så jag fick förtroende för honom. Det är visning på min lägenhet om ett par veckor."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar