Det är torrlagt på Karlbergsvägen sedan ett par veckor tillbaka. Ingen alkohol. Min fru har tittat bekymrat på mig i flera år och när jag för två veckor sedan gick och la mig i garderoben av misstag så slog hon näven i bordet.
"Du rev ner alla mina klänningar från galgarna och bäddade inne i garderoben!"
"Jag vet. Förlåt."
"Du kunde väl åtminstone ha skrynklat ihop dina egna kavajer!"
Men det är inte bara det. Jag har numera minne som en guldfisk. Jag håller monologer om saker jag inte har en aning om. Och sedan minns jag ingenting dagen efter. Jag sparkar i tårna i köksstolarna och får blod under naglarna men märker det inte ens. Dessutom har jag blivit spritfet.
Därför är jag torrlagd. Det är som att gå igenom en skilsmässa. Jag har sorg. Sitter och tittar på Öppna kanalen på nätterna. Spelar schack mot en dator och förlorar varje parti. Tycker att tavlorna hänger snett på väggarna och går hela tiden och rättar till dem. Vattnar blommorna. Dränker dem av välvilja. Har svårt att svara på tilltal. Begraver mig i långa romaner.
Ligger. På. Soffan. Stirrar. Upp. I. Taket.
Efter två veckor är min fru helt vansinnig. Det ser ut som att hon har exploderat inombords. Ögonen brinner på henne.
"Jag kan inte ha det så här" säger hon.
"Vad menar du?"
"Du får inte vara så här längre. Du måste aktivera dig. Göra något. VAD SOM HELST!"
"Jag vet inte vad jag ska göra. Det finns ingen energi i kroppen."
Hon tittar en stund på mig.
"Okej. Det här var ett misstag. Du var roligare när du drack. Snälla, börja drick igen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar