tisdag 12 april 2011

alla freudianska felsägningars moder

Jag står en smula stukad i hallen och får domen. Stekoset ligger tungt i lägenheten men det blir ingen middag serverad. Jag har blommor och en flaska vin med mig. Ska jag räcka över presenterna ändå eller ska jag ta dem med mig igen?

"Jag kan bara inte" säger han.

"Men varför bjöd du hit mig?" frågar jag.

"Jag inbillade mig att det skulle kännas okej. Men det gör det inte."

Så jag går. Han får blommorna men inte vinet. Det är vår och flaskan har skruvkork. Jag kanske kan sätta mig nere vid Karlberg och dricka upp den. Titta på änder. Jag har hunnit en bit när han ringer på min telefon.

"Jag är en idiot" säger han. "Kom tillbaka."

"Du fattar att du ger ett jävligt konstigt intryck nu va?" säger jag.

"Jo. Men jag tycker om dig. Jag tycker så mycket om dig. Och det är faktiskt inget som jag menar utan något jag bara säger."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar