onsdag 16 november 2011

Nonsense, my dear Watson

Alla vet att Bistrot Paname på Hagagatan är den finaste lilla fransmannen i hela stan. Hit går vi hela tiden för att äta råbiff och kanin och dricka sträva rödviner, alltid till tonerna av den sista The Doors-plattan, som bartendern av någon anledning älskar. Jag älskar också den skivan, men kan inte förstå att någon annan gör det.
Jag sitter här med mina finaste vänner som har bjudit ut mig på middag eftersom jag precis har fyllt år, och har precis fått in förrätterna som ikväll består av grodlår, sniglar och charkuterier. Jag skär upp en bit gåslever och höjer mitt glas. Då viftar Anna avvärjande med handen.
”Vänta” säger hon. ”Jag måste kolla hur många kalorier det är i gåslever.”
Hon knappar på sin iPhone; tydligen har hon hämtat hem en app där man kan kalorikontrollera all mat man sätter i sig. Hela sällskapet blir genast intresserat och vill tanka hem samma app omedelbart.
”Det är verkligen bra” säger Patrik, ”på så vis behöver jag aldrig vara rädd för att jag får i mig för mycket av det goda.”
”Lägg av nu, era idioter” försöker jag, ”skåla med mig nu.”
”Så där säger du bara för att du är alkoholist” svarar Anna.
”Å gud.”
Tidigare när vi beställde in vinet så tittade Patrik på oss med hundögonen och frågade om det var OK att vi beställde ett vin för 640 kr flaskan.  Tydligen ett bra vin som Patrik hade druckit förr. Visst, inte mig emot, visade jag tydligt med min kropp. Anna och Tara, som också är med, gjorde inte heller motstånd. Och vinet är fantastiskt, oemotståndligt, Patrik vet vad han sysslar med när han beställer vin.
”Jag har gett min man en jävligt originell födelsedagspresent” säger Tara.
Hennes man har tydligen fyllt år för ett par månader sedan får vi veta. Jag vet inte så mycket om honom, men desto mer om deras förhållande. Tara säger att sexet går på sparlåga och det vill hon inte veta av längre.
”Jag har lovat honom att vi ska ha sex 365 dagar på raken” fortsätter hon. ”Jag kommer inte att säga att jag har ont i huvudet en enda gång.”
”Imponerande” svarar jag.
”Fast nu när det har gått sjuttio dagar så har jag verkligen ont i huvudet.”
”Vore det inte bättre om han fick 365 gånger som han kunde lösa in när som helst inom ett år?” frågar Anna.
”Men det skulle ju kunna bli tre gånger på samma dag då?” säger Tara.
Det blir tyst runt bordet och alla ryser. Jobbigt att ta in den informationen.
Sedan äter vi upp vår mat, både förrätt och varmrätt. Hela sällskapet avstår efterrätt, när vi har knappat in på våra telefoner hur mycket kalorier en crème brulée egentligen innehåller. Vi tar bara en kaffe och begär sedan notan. Först då begriper Patrik att jag inte ska vara med och betala ikväll. På något sätt har han missat det. Men vinet för 640 spänn flaskan då? ser jag att han vill fråga, men det kan han ju inte. Det är min födelsedagsmiddag.

1 kommentar:

  1. Jag fullkomligt dyrkar den här bloggen. Tänkte att jag skulle skriva det, för en gångs skull.

    SvaraRadera