Att sitta på en miljon.

Vi landar i Bombay mitt i natten och kliver rakt ut i den upptända indiska flygplatskalabaliken och luras in i en taxi som tar oss in mot staden och vårt hotell. Så mycket trafik. Och kossor i var annan vägkorsning. Som bara står och glor. Bombay är stort och varmt och larmande även på natten. Bussarna överfulla av folk på väg. Jag kan inte gissa vart.

Chauffören berättar att han bor fyra timmar utanför Bombay. Han åker sällan hem till sin fru och sina barn. Han bor i sin bil. Sen släpper han av oss framför The Leela Kempinski Mumbai Hotel och det visar sig att jag faktiskt fortfarande har lite skam i kroppen. Jag försöker skölja bort den med massor av dricks till mannen bakom ratten. Sedan stiger vi in genom väggen av air condition och kliver fram till disken där en indisk patrona checkar in oss och efter det tar vi hissen upp till tolfte våningen och får sträcka ut ovanpå varsin himmelsk säng i några timmar innan Paul ska komma och hämta oss.

Jag har smugglat diamanter i mitt arsle så många gånger nu att jag har tappat räkningen. Det flyter ihop. Jag vet inte vad som är vad. Min stjärt värker. Den vill inte vara med om det här något mer. Jag brukar prata med den och säga att vi snart är klara och när vi lägger av så ska jag köpa den en mjuk stor fluffig kudde som den kan sitta på i resten av sitt liv medan jag häller i mig drinkar på någon veranda i Sydamerika.

Kliver upp ur sängen, fortfarande sömnrusig. Har tydligen somnat och legat några timmar. Går ut i badrummet och vrider på vattnet i duschen. Klär av mig och ställer mig under vattenstrålen. Då ramlar en diamant ut mellan skinkorna. Jag kan inte hålla tätt.

Duschar klart, stänger av vattnet och torkar mig. Går ut i rummet där Vendela fortfarande ligger och sover. Sätter mig på sängkanten och ruskar henne lätt. Hon vaknar. Hennes blick frågar om det är dags, men jag skakar på huvudet. Inte ännu. Så säger jag att det här måste vara sista gången. Jag tänker berätta det för Paul idag när vi träffar honom.

Vendela nickar. Jag ser att hon blir orolig. Vi vet inte hur Paul kommer att reagera. Men jag känner att det är färdigt.

Jag vill inte sitta på fler miljoner, så att säga.

Ta med dig pistolen, säger Vendela. Det är inte omöjligt att du kommer att behöva den. Sen går hon ut i badrummet och tar en dusch hon också.

Dagens outfit

Galopperande hjärta

Härskarteknik

Kluven tunga

Uteliggare

Jag är slipsgossen som söker alla människors blick på trottoaren. En skithög, en nolla, en människa som går från punkt A till punkt B fem dagar i veckan och får betalt för att sitta framför en dator och plocka fram power point presentationer som ingen vill läsa. Varför en skithög? Varför en nolla? Varför inte? Ekorrehjulet gjorde mig till en sån där. Försöker att inte tänka för mycket på det egentligen. Ignorerar ledan, skojar till det, går på lunch, rättar till slipsen, hämtar en kopp förskräckligt kaffe, registrerar tiden på klockan. Ger upp. Lite till. Men amorteringar byggde detta liv. Fasaden är intakt. Inga sprickor. Kostymen skyddar, är mitt skal. Men mitt i natten när jag vaknar upp i mitt eget svett så klämmer jag på fettbubblan på magen och vet att den långsamt växer till sig och blir permanent. Tiden är snart förbi när jag kunde få bort den genom att inte dricka vin på två veckor. Jag vet, för jag har testat. Nu tar det fyra veckor för att få bort den. Dubbelt så lång tid. Kroppen orkar inte reparera sig längre. Inte lika snabbt.

Jag går och lyssnar på Veronica Maggios nya. På Sveavägen. Högt i lurarna. I min egen värld. Mellan punkt A och B. Solen i ansiktet. Det är ganska fint. Jag möter folks blickar. De tror att jag är nån mer framgångsrik människa än vad som är sant på grund av min kostym. Så plötsligt slår min blick in i ögonen på en trasig man som kommer gående på trottoaren. Trasigt ansikte. Trasiga kläder. En slokhatt med en blomma i. Vad fan är det med folk, tänker jag. Han håller fast min blick och när vi går förbi varandra så lyfter han på hatten och hälsar. Hans ögon säger att vi är av samma sort. Ingen skillnad. Jag är bara inte där. Ännu. Han tittar innanför ögonen rakt in i kroppen och han vet att jag är på väg med stormsteg till hans plats. Jag vet det också. Går snabbt vidare, skakar av mig den olustiga känslan. Plötsligt betyder inte Maggios ord ett dugg.

När jag kommer till kontoret så ber Lena mig att komma bort till henne. Hon pekar på ett dokument på sin datorskärm och jag lutar mig framåt för att kunna läsa vad det står. Efter att ha skummat igenom innehållet så kommenterar jag hur jag tycker att hon kan göra några enkla förändringar för att göra texten bättre. Hon ryggar tillbaka. Gör en min.

"Vet du" säger hon. "Det här är inte roligt att säga till en kollega men du luktar fis ur munnen."

Ny hårdvara.

Jag längtar efter min nya dator lika intensivt som jag, dagarna kring ägglossning, längtar efter att befruktas.

 

Så när det ringer på dörren och du står utanför så måste jag fråga dig:

 

"Har du kommit med min nya dator eller är du här för att befrukta mig?"

 

"Varken eller" svarar du. "Jag är här med dina nya kanyler."

 

Såklart, det glömde jag. Det är drugday.

 

"Okej vad har du till mig den här gången?" undrar jag.

 

"Fult smack. Bättre än inget men inget jag ens skulle peta i min leprasjuka mamma."

 

"Jag tar allt" säger jag. "Ge mig det bara."

 

Ensam igen med mina böner. Hälsar på en silverfisk som jag möter i hallen när jag är på väg ut till köket. Vi undviker varandras blick. Lägenheten är stor nog åt oss båda, men vi håller oss ändå ur vägen för varandra. Man vet aldrig.

 

Resten av dagen dricker jag champagne direkt ur flaskan och ägnar mig åt att sortera bubblorna i mitt huvud. Jag lägger varje champagnebubbla i varsin liten låda. Stirrar bara rakt fram. Inser att här blir inga barn gjorda. Sätter mitt hopp till att jag ska få min nya dator snart trots allt.

 

Fuck you. Fuck me.

Alltså jag jobbar ju som kiropraktiker och det måste jag säga att jag är inte alls lycklig över de sociala mediernas intrång på min planhalva.

Förr om åren hade jag hur mycket arbete som helst med onda ryggar. Kunde lätt bygga upp en kapitalbas och visst, jag hade en egen brygga innan 30.

Men nu när allt ryggdunkande sker via twitter så har min kundkrets minskat markant.

Så jag ligger på min bryggjävel och minns de goda åren.

Gucci on the rocks. Så hette vår drink som vi tillverkade varje kväll för att koppla av efter den långa arbetsdagen. Jag försöker att sluta upp med den men det går dåligt. Jag fixade din onda rygg och du knäckte mitt hjärta. Jag är den ensammaste mannen på jorden och det är ett tungt ansvar som vilar på mina axlar.

Jag ser ett hyllningsprogram på TV om Elisabeth Taylor. Tänker på dig, din slampa. Hur du inget hellre ville än att se ut som Elisabeth Taylor och i slutändan också gjorde.

Jag spenderade många år med att försöka förstå dig. Läsa dina tankar. Sedan förstod jag att det inte fanns en enda tanke inuti ditt huvud. Ditt huvud var helt tomt.

Varför spenderar vi så mycket tid med att försöka hitta intelligent liv ute i rymden när det inte finns något sådant på vår egen jord? Kan någon svara på det?

Mikael Persbrandt är så lättimponerad

Sitter i en äppeldoftande taxi och småpratar med föraren. När vi kommer fram till min destination så berättar jag att jag inte har några pengar att betala resan med.

"Men du kan få suga av mig" säger jag.

"Ska jag suga av dig? Borde det inte vara tvärtom?" frågar han.

Alla är så inskränkta. Ingen kan tänka nytt. Herregud, kan man aldrig få bli förvånad?

"Oh no" säger jag. "You will do me. And you will do me good."

"Jag tycker inte det känns som att vi talar konstruktivt om saken" fortsätter pratkvarnen till taxichaufför. "Jag låter dig gå utan åtgärd."

Så jag kliver ur bilen och smäller igen dörren. Ska precis gå in genom sceningången när jag träffar Mikael Persbrandt som också är på väg in för att byta om. Vi kramas och dunkar varandras ryggar.

"Jag såg Ladies Night igår" säger han. "Vilken fantastisk scenshow killarna hade."

Jag är skeptisk.

"Du får säga vad du vill om de där rövhålen" svarar jag. "Jag vet att de håvar in massor av stålar och kan lägga av för gott snart om de vill. De är verkligen smarta som lyckas lura av white trash-mammor deras pengar. Men kom igen! Scenshow? Där går gränsen! Den häftigaste scenshowen genom tiderna står ju Titanic-orkestern för. ALLA ANDRA är amatörer i sammanhanget."

Två doktorer på väg mot helvetet

Jag kan inte bestämma mig för om du är bad news eller sad news.

"Varför inte lite av varje?" säger du och knäpper upp din läkarrock.

"Titta på oss" säger jag, "två  människor som ville så väl."

Jag suckar tungt.

"Vet du, en gång i tiden ville jag verkligen förändra världen" fortsätter du med din allra allvarligaste min. "Men vad blev det av mig? En jävla sketen läkare på en akutmottagning som får plocka ut Pucko-flaskor ur folks stjärtar som de har råkat sätta sig på."

"Det är ett viktigt jobb. Tror jag i alla fall."

"Nu kommer sommaren. Det är ju alltid något."

"Ja, stan töms på boskap."

"Vad ska vi göra i sommar? Resa någonstans?"

"Nej jag behöver jobba extra hela sommaren. Narkotikakartellen på Tomtebogatan är efter mig, vet du."

Du tittar på mig med de där ögonen.

"Bad news och sad news. Det är vi det" säger du efter en stund.

Arbetslinjen

Du arme sate som inte har något jobb. Förstår du inte själv att du förstör Arbetslinjen? Du tär på samhället ditt lilla svin.

Stockholm Under Ytan vill i alla fall dra sitt strå till stacken och, så att säga, tänka i ditt ställe. Det kan inte vara lätt att tänka på jobb när man knappt kan betala hyran och maten. Men du har flax! Här har du mina förslag till vad du kan jobba med.

1. Dysterkvist
2. Bromskloss
3. Teaterapa
4. Gudagåva
5. Käpphäst
6. Paragrafryttare
7. Snedseglare

Tyvärr kan det bli aktuellt att flytta från orten du bor på för att få jobb som ovanstående.

Du behöver inte tacka mig för att jag sparkar igång dig och ger dig nya idéer. Tacka istället svenska folket som har så stort hjärta, så mycket empati och värme i sina själar. Arbetslinjen är här för att stanna!

Horpiloten, paraplydrinkarna och den beska eftersmaken

Du följde med en pilot till hans hotellrum på Gran Canaria efter grisfesten och hoppades att han skulle vilja ringa dig när ni var tillbaka i Sverige. Gud vad du hoppades att alla orden han sa mellan drinkarna var på riktigt. Du menade i alla fall vad du sa.

"Stackars dumma flicka" sa bartendern till dig när piloten gick på toaletten.

"Ursäkta?" frågade du och trodde inte att du hade hört rätt.

"Han kommer att knulla dig precis som de andra" fortsatte bartendern.

Mer än så kunde han inte förklara för sedan kom piloten tillbaka. Du fick aldrig en möjlighet igen att fråga bartendern var han hade lärt sig prata så bra svenska.

Natten var mild och öm och ni var vackra mellan lakanen och ni somnade först när solen var på väg upp. Knappt ens det; piloten var tvungen att kliva upp och klä på sig.

"Måste du gå?" frågade du.

"Jag ska flyga om en timma" svarade han. "Jag ska hålla ett flygplan i luften i sex timmar."

"Hur ska det gå? Du har ju inte sovit alls. Du är kanske fortfarande berusad till och med."

Piloten visade dig sin vigselring. Konstigt, du hade helt missat den. Han pekade på den och sa:

"Döden är dyr i drift."

Sen gick han.

Den vackraste, viktigaste & mest betydelsefulla mannen i hela universum

"Det var ju lite obehagligt" säger Greger och flämtar. "Men nu är jag sju kilo lättare."

"Vad hade du i kroppen egentligen?" undrar jag och grimaserar illa.

Greger har kört en tarmsköljning på lyxklinik i Ystad och är nu tillbaka i stan sju kilo fattigare. Han har färg på kinderna.

"Sten och grus. Slagg. Rutten fisk."

"Mycket obehagligt."

"Nu är jag alive and kicking igen. Det känns helt fantastiskt. Nu är det slut med grillbiff och fjorton starköl och sex snapsar och sena pokerkvällar. Jag har köpt mig ett par joggingskor."

"Prada? Gucci? YSL?"

"Nej jag specialbeställde ett par från Berlusconis skomakare. Gjorda av båtflyktingars hud som har legat och blivit slitstarkt under den Italienska solen i många månader."

"Så det är där flyktingarna försvinner alltså. Jag har alltid undrat."

"Nu ska jag springa mig ännu snyggare än vad jag redan är under ett par månader. Sen åker jag ner till Ystad igen och suger ut det sista. Sen är det du och jag som går ut och raggar."

"Du vet, Galileo Galilei kom ju fram till att solen var universums medelpunkt. Och för det blev han ställd inför inkvisitionen."

"Ja?"´säger Greger.

"Men när män idag ser sig själv som universums mittpunkt så lämnas det utan åtgärd."

Ingela

Jag har varit helt sönderslagen under solen. Längtat efter en nådastöt som spräcker asfalten och öppnar upp en grop att ramla ner i. Romantiserat och frossat i ensamheten och gått på varje ord som har kommit ur min mun. Det fanns de som lyssnade. Bekräftade. Men inte du. Min vän, mitt blod.

Den här ledan som tar över kroppen. Motstånden i hela själen som bryts ner. Viljan att fortsätta vara ung som försvinner. Jag vet att du har sett sprickorna. Jag vet att du accepterar dem. Men tro mig, jag har sett hur du långsamt bryts itu du också. Jag tänker att det inte är hela världen.

Jag tror jag kan göra det här. Jag kan göra det med värdighet om du stannar nära mig.

Tänk dig tusen gudar som häller varsitt innanhav över oss på samma gång. Så regnade det den dagen vi gifte oss. Jag vet att det betyder något.

Tänker aldrig förneka att jag är bruten i botten och bara tycker om sånger med brutna ackord. Du är av samma sort. Det brutna går sida vid sida med det hela. Det är okej så. Det är ingenting som skrämmer.

Jag vill inte prata om kärleken. Jag vill hellre nämna stoltheten jag känner när jag får vara bredvid dig. Hur vi bygger något som är bättre än oss var för sig.

En dag ska du sitta med dina döttrar och låta dem bjuda dig på middag och en resa. De kommer att fråga dig om hur det har varit att leva tillsammans med mig i större delen av ditt liv. Du behöver samla dig, ditt svar dröjer troligen några sekunder. Du lägger ner besticken på tallriken och tittar in i deras ögon som påminner så mycket om våra. Flickorna håller andan. Vinflamsigheten lägger sig, ni blir allvarliga.

Och sedan hoppas jag att du spricker upp i ett leende.

Leka doktor

"Jag har en god nyhet och så har jag en dålig."

"Börja med den goda."

"Det var OK att sticka hål på hemorrojderna med virknålar."

"Och den dåliga?"

"Jag är inte kär i dig längre."

Dagens outfit

Skrämselhicka

Mäklarbricka

Glädjeflicka

Håkan Hellström och drömmen om nostalgin.

Vi står i ett hav av människor som är välmående och runt 40. Folk håller upp sina dyra telefoner och filmar Håkan Hellström som står på Cirkus scen och sjunger om att köra rakt in i en bergvägg.

Efteråt tar Eva och jag en öl i baren.

"Vad ska man säga?" undrar hon. "Det var väl förra året som han gjorde hela sin första skiva från början till slut? Satte på sig matroskostymen igen och jubilerade."

"Jag tror det."

"Det går för fort" fortsätter hon, "man hinner knappt uppleva någonting förrän det är dags att fira det med ett nostalgiskt väckelsemöte."

"Tio år är väl ändå en lång tid?"

"Vet du att jag har legat med alla som spelade på den skivan?" säger Eva.

"Nej det hade jag ingen aning om."

"Inte fan är det nåt att fira. Jag har inte legat sen dess. Jag fick nog."

"Ja dom är ju rätt många i bandet."

Det skålar vi på under tystnad.

"I framtiden, eller rent av jättesnart, så kommer vi att känna nostalgi över den kaffe som vi precis drack upp" säger Eva.

"Och efter det kommer vi att känna nostalgi inför framtiden" fyller jag på.

Och sen kommer faktiskt Håkan ut i baren och hämtar en back öl. Han får syn på Eva och kommer fram och kramas. Vi blir inviterade till logen. Eva och jag tittar på varandra och vet att här och nu skapas ett tillfälle att ständigt minnas och återvända till.

What the fuck

SMS från Greger som är på Finlandskryssning:

Fantastisk hytt med havsutsikt. Speglar i taket och finsk tant på toppen.

De 10 budorden, enligt Stockhom Under Ytan

#4

För henne: Gör alltid en ordentlig background check på snubben innan ni skaffar hund. Det kan verkligen sluta med att det är du som går ut med den jämt. (Du kan också prova att byta ut ordet ”hund” mot annat valfritt attribut).

För honom: Sluta genast upp med att behandla din kuk som en extra familjemedlem.

De tio budorden, enligt Stockholm Under Ytan

#5

För henne: Det här med att du minsann inte ska vara sämre än din pojkvän gör dig ganska ofta till en man fångad i en kvinnas kropp.

För honom: Du röstar på moderaterna på grund av ditt kön. Det är ett absolut minimikrav att du begriper det. Annars får du inte gå och rösta överhuvudtaget.

Kära läsare!

Analysen av Er som läser blir alltså:

Du behöver någonstans att bo. Du gillar att vara otrogen. Du har svårt att få upp den. Du är troligen sexmissbrukare. Du lägger pengar på god mat. Du vill ha testat allt innan du dör.

De vanligaste sökorden

Efter 6 månader med Stockholm Under Ytan kan jag presentera följande sammanställning, vad det gäller vilka ord läsarna googlar på och hamnar på bloggen. De tre vanligaste sökningarna:

1. Svartmäklare.
2. Victoria Milan.
3. Morgonstånd borta.

Bubblare:

1. Club Privé
2. Capri Due
3. Vill suga av främling.

Slut på meddelande.

De 10 budorden, enligt Stockhom Under Ytan

#6

För henne: Har du verkligen tänkt igenom det här? Ska du ändå inte fundera lite till?

För honom: Bara en ring och det är vigselringen. Ingenting annat. Och vi tar inte av oss vigselringen när vi reser bort med grabbarna. Du gör det du måste, men du gör det med vigselringen på.

Tisdagarna med Morrissey

Det var riktigt illa på slutet.

När hon läste godnattsaga för barnen så toppade jag rödvinet med vodka.

Tuppade av framför teven. Hon hittade mig där flera gånger.

Hon fick lägenheten och bilen och alla vännerna.

Jag hyr trettiofem kvadrat på Mariatorget.

Sitter på en madrass på golvet och lyssnar på Bruce.

They can´t hurt you now, they can´t hurt you now, they can´t hurt you now.

Alla referenser till musik. En gång delade vi på allt.

Jag stegade fram till dig en sömnig eftermiddag på East.

Du hade boken på bardisken. Tisdagarna med Morrie.

Vi var samma. Samtalet gick lätt. Vi ville väl.

Du vet spriten har tagit mig bit för bit. Jag är inte längre den samma.

Allt är utbytt.

När du säger att du inte längre känner igen mig så är det på pricken.

Barnen har du vänt emot mig, men inte ens det kan jag klandra dig för.

Det känns som att jag har kommit hit för att dö.

Jag klarar inte att sätta ner glaset.

Jag ska göra allt som står i min makt för att supa sönder varje cell i min kropp.

Det var riktigt illa på slutet.

Men det är ännu värre nu.

De 10 budorden, enligt Stockholm Under Ytan

#7

För henne: Fjärde gången till NYC på fem år? Helt allvarligt, vem är du egentligen? Kom ihåg att förutsägbarhet inte är en dygd.

För honom: Självklart kan du göra Stockholmsveckan i år igen, ingenting hindrar dig. Men din stackars hjärna skulle må bra av att tänka utanför bag-in-boxen.

Kåtast på Twitter

En sexfri dag i veckan. Det är allt jag begär.

Så säger Adam Alsing till mig när vi möts vid Svampen klockan tre på morgonen.

Att leva med en nymfoman är helt överreklamerat, fortsätter han.

Vi möttes på Twitter. Jag trodde JAG var kåtast. Men jag hade fel.

Adam Alsing lägger huvudet på sned.

Jag känner mig som en havsörn i en myrstack, säger han.

Hennes händer är överallt.

Min stackars kropp. Du måste förstå. Jag orkar helt enkelt inte.

Stackars Adam. Stackars stackars Adam.

Det är priset du får betala för att leva livet som mediemogul, säger jag.

Adam Alsing hoppar in i en taxi. Vevar ner fönstret.

Jag tar in anonymt på hotell, säger han.

Om du träffar henne så vet du inte var jag är.

Dagens outfit

Dubbelhaka

Internetcoma.

Microvågsmentalitet.

Jungfrusil

Skrev det här för hundratusen år sedan.

Världen var täckt av snö.

Jag var marken. Du var allt ovanför.

Servitören på Nada som jag kände hade slutat för flera år sedan.

Men jag fortsatte hålla fast.

Här kan du inte sitta och sova, sa den nya.

Konstigt. Jag hade kunnat svära på att mina ögon var öppna.

Halkade hem i nattvinden.

Ringde låssmed när nycklarna var borta.

Åt Ben & Jerry-glass till frukost. Skivade i en banan och toppade med chokladsås.

Låg och tänkte på vikten.

Funderade på om det var idag jag skulle komma över dig.

Ställde in promenaden runt Årstaviken.

Lyfte ibland på telefonluren för att kontrollera att den fungerade.

Knark och skräck, skräck och knark

Greger och jag har ätit varsin pizza. Nu sitter vi i hans soffa och tar LSD.

”Jag älskar att kolla på skräckfilm när jag knarkar” säger Greger och sätter på The Grudge.

När det vitsminkade spökbarnet visar sig så brister alla fördämningar. Jag gör ner mig i byxorna.

Greger bara garvar. Själv spolar jag ner mina kalsonger i toalettstolen.

”Ska det verkligen rinna vatten ur väggarna?” undrar jag när jag kommer ut i vardagsrummet igen.

Efter skräckfilmen roar sig Greger med att ringa upp gamla flickvänner. Han säger att han ringer från ett dolt nummer, så de vet inte att det är han. När de svarar så härmar han lätet som spökbarnet i filmen gav ifrån sig.

”Klockan är fyra på morgonen” säger jag.

”Du får gå hem nu” svarar Greger.

”Jag ska inte hjälpa dig att täta läckorna i väggarna då?”

Men Greger ser inte samma sak som jag. Han förstår inte vad jag pratar om.

”Gå nu. Jag vill prata med mina tjejer.”

Jag går ut i hallen och tar på mig skorna. Jag hör hur Greger ringer upp ännu en gammal flickvän och tvingar fram ett avskyvärt ljud ur sin strupe som gör mig riktigt rädd.

Det brusar i öronen när jag kommer ut på gatan. Tretusen helikoptrar trängs inuti mitt huvud. Tidningsbudet tar en omväg när han får syn på mig. Jag ger mig själv ett par hårda örfilar och traskar hemåt.

Dagens outfit

Kaskadspya

Mirakelvändning

Egotripp

De 10 budorden, enligt Stockhom Under Ytan

#8

För henne: Du måste ha minst en horpäls av fuskmaterial i garderoben. Och du måste ha den på dig då och då.

För honom: Det här med att värma upp med tio starköl innan Foo Fighters-spelningen. Jag ser helst att du drar ner det till fyra. Och det är inte OK att pissa i plastmugg och försöka lura i polaren att det är öl du bjuder på.

alla freudianska felsägningars moder

Jag står en smula stukad i hallen och får domen. Stekoset ligger tungt i lägenheten men det blir ingen middag serverad. Jag har blommor och en flaska vin med mig. Ska jag räcka över presenterna ändå eller ska jag ta dem med mig igen?

"Jag kan bara inte" säger han.

"Men varför bjöd du hit mig?" frågar jag.

"Jag inbillade mig att det skulle kännas okej. Men det gör det inte."

Så jag går. Han får blommorna men inte vinet. Det är vår och flaskan har skruvkork. Jag kanske kan sätta mig nere vid Karlberg och dricka upp den. Titta på änder. Jag har hunnit en bit när han ringer på min telefon.

"Jag är en idiot" säger han. "Kom tillbaka."

"Du fattar att du ger ett jävligt konstigt intryck nu va?" säger jag.

"Jo. Men jag tycker om dig. Jag tycker så mycket om dig. Och det är faktiskt inget som jag menar utan något jag bara säger."

Dagens outfit

Strössel.

(Det är ändå insidan som räknas).

De 10 budorden, enligt Stockhom Under Ytan

#9

För henne: Nu är det du som slutar upp med din jävla kaktuscider i sommar.

För honom: Ja, du måste byta kalsonger varje dag. Däremot behöver du inte byta dem fyra gånger per dygn, som Daniel Lindström. Det är att överjobba det.

Dagens outfit

Brustet hjärta

Spruckna läppar

Grumlig blick

De 10 budorden, enligt Stockhom Under Ytan

#10

För henne: Det är OK att dumpa honom om han somnar ovanpå dig. Det är OK att dumpa honom om han inte somnar ovanpå dig också. Dumpa honom bara.

För honom: Nej, du är inte jämställd bara för att du gillar förspel.

Dagens outfit

Svindel

Penganojja

Stelbenthet

Älskare

Frosten släpper från träden

Värmen

Vi går över Västerbron

Som kalvar på grönbete

Slutet

Vi var älskare, aldrig vänner

År 2033, kiss me Kissie

Jag är med mina barnbarn på Naturhistoriska muséet.

Japp, jag tog mig hit. Jag är fortfarande kvar i livet och jag har fått se mina egna barn växa upp och skaffa sig egna familjer. Idag är jag morfar och tar med ungarna dit jag en gång gick med mitt eget kött och blod.

Vi går förbi dinosaurierna och hamnar mitt i en utställning om människan istället. Vi stannar till framför en monter. Barnen stirrar. Där står Kissie, bloggaren från nollnolltalet, uppstoppad i en glasbur.

Soliariebrunbränd, med sina jättebröst och jätteläppar. I en stelnad gest. Hennes ögon uppspärrade. Jag undrar vad de har stoppat upp henne med. Hur kan hon vara så...välbevarad?

"Vem är det?" frågar ett av mina barnbarn.

"Det där är en kvinna som bloggade förr i tiden" svarar jag.

"Men varför ser hon så konstig ut?" frågar mitt andra barnbarn.

"Hennes exorcist gjorde ett dålig jobb med att driva ut demonerna ur henne" svarar jag. "Så gick det som det gick."

"Jag blir rädd för henne" säger barnbarn nummer ett.

"Det är bra" svarar jag. "Och äter du inte upp din mat så kommer hon och tar dig när du sover."

Barnens ögon fylls av skräck. Det kommer inte att vara något problem att få i dem middagen ikväll.

Dagens outfit

Spenderbyxa

Saltlakrits

Blommor i mitt hår

Dagens outfit

Campari & juice

Navelludd

Fantomsmärtor

SJ SJ, gamle vän

Hela landet ligger dränkt i smältvatten.

Åker ifrån dig. Meter efter meter. Det har du bett mig om specifikt. Åk.

Tåget. Hamrar mot rälsen.

Jag säger inte att jag inte vill ha dig, därför att tro mig, det vill jag. Men jag är inte beredd att jaga dig. Jag tänker att vi ska behöva varandra växelvis.

Konduktören säger att jag ska ha en bra dag. Jag svarar att han inte ska tala om för mig vad jag ska ha och inte ha. Efteråt ångrar jag mig. Det är inte hans fel. Men heller inte mitt. Jag går efter honom och lägger en hand på hans axel. Ber om ursäkt.

Går tillbaka till min plats med en kopp dåligt kaffe.

Du är bland de femtusen sista saker jag tänker på innan jag somnar och bland de elvatusen första jag tänker på när jag vaknar.

Det är allt annat än en förolämpning.

Solidaritet med Södermalm

På väg in mot gränskontrollen vid Södermalm. Önska mig lycka till, vill jag säga men ingen kan ju höra mig här i bilen.

Södermalm ligger strömlöst. Kallt och stilla. Som en stor mörk ö. Så har det varit nu i flera timmar.

Regeringen planerar en humanitär insats. På radion har de sagt åt oss alla att vi kan hjälpa till. Varje liten insats gör skillnad.

Personligen har jag varit nere på förrådet och rafsat fram ett gäng gamla palestinasjalar som kanske kan komma till användning.

På vägen till bilen går jag förbi Waynes coffe. Jag köper med mig trettiofem stora latte. Herregud, invånarna på Södermalm klarar sig inte länge utan sina latte. Jag drar mitt strå till stacken! När bilen rullar fram längs Götgatan vevar jag ner fönstret och delar ut muggarna till desperata formgivare. Tacksamheten i deras ögon. Jag önskar jag kunde beskriva det.

När allt kaffe är slut så står det fortfarande så många behövande södermalmsbor kvar utan att jag har kunnat hjälpa dem. Jag öppnar solluckan i taket på bilen och kastar ut palestinasjalarna. Jag ser i backspegeln hur människorna slåss om tygstyckena. Djungelns lag på Söder.

Jag ringer upp Dregen. Jag ringer upp Jocke Berg. Jag ringer upp Titiyo. Jag får till och med tag på Anna Hibbs, Stephanie af Klercker och bloggkommentatorerna. Alla vill hjälpa, men ingen vet hur.

"Vi bokar en kväll på Sturehof" säger jag. "Säljer biljetter. Folk spelar med sina band. Publiken köper drinkar och hela överskottet går till Södermalms behövande."

"Bra idé" säger Rebecca Simonsson, "men hur ska vi sälja in konceptet?"

"Vi kallar det Ship to SoFo" svarar jag.

Social auktion

http://www.socialauktion.se/auktioner/stockholm-under-ytan/

Dagens outfit

Utsparkade tänder

Högt hårfäste

Kondylom

Fröken höger

Det är mitt i natten första gången jag märker det. Jag ligger och sover när en hand långsamt och metodiskt börjar knäppa upp knapparna på min pyjamas. På ett ögonblick blir jag klarvaken. Det är ju fruktansvärt. Jag är helt säker på att jag är ensam i lägenheten. Så upptäcker jag att det är min egen hand som verkar röra sig av egen fri vilja. Jag kan inte påverka vad handen gör. Mycket målmedvetet greppar den mitt kön och gör jobbet så att säga. Jag ringer min läkare tidigt i gryningen. Det har han som skriver ut alla tabletter.

”Det låter som alien hand syndrome, säger han.”

”Va?”

”Alien hand syndrome. Du har fått en hjärnskada och nu gör handen som den vill.”

”Finns det mediciner mot sånt?”

”Du, jag skriver redan ut så mycket starka prylar till dig…”säger min läkare.

”Ja men jag kan ju inte ha en hand som gör som den vill med mig?” försöker jag.

”Varför kan du inte det? Du lever ju ensam! Nu har du en hand som håller dig sällskap.”

”Det hade jag innan också. Och då bestämde jag själv.”

”Då får du väl försöka tämja den? Jag skriver inte ut några mer mediciner till dig.”

Vi lägger på. Handen börjar röra på sig igen. Det ser ut att bli en lång dag i kärlekens tecken.

tjäna lite extra

Paul har varnat mig för berberna. Han säger att de är oberäkneliga. Att de kommer att ta mina pengar och kanske mitt liv.

Himlen. Blå. Vass. Varm.

När vi satt inne i det kokande hotellrummet. Paul drog ner sina byxor. Särade på skinkorna och plockade fram en ädelsten.

”Du kan bli rik, du också.”

Så jag har tagit mig upp i bergen. Jag har mött Brandon Flowers. Jag har haft en pistolmynning mot min tinning.

Nu är vi framme. Jag har kommit hit för att köpa stenar och droger. I stora lass! Ge mig allt ni har!

”Men varför har du din ädelsten i rumpan?” frågade jag Paul där på rummet. ”Du är ju i säkerhet nu?”

”Jag har inga fickor på mina linnebyxor” svarade han.

Jag sitter framför Ledaren. Han har en påse vid sina fötter. Han spänner ögonen i mig.

Hans lillfingernagel är mycket längre än de andra naglarna. Jag har sett det förr. Vet att den är till för att tillfredsställa kvinnor med. Den gör mig illamående.

”Do you have money?”

Jag tar upp en bunt sedlar och sträcker fram. Han fortsätter att stirra mig in i ögonen. Tittar inte på pengarna. Min hand skakar.

Sedan nickar han. Tar sedlarna och räcker mig påsen. Jag vet inte ens vad den innehåller. Jag vågar inte se efter.

Och plötsligt är vi på väg ner för bergen igen. Mitt hjärta är nära att explodera av nervositet. Om någon skjuter mig nu får ingen någonsin reda på sanningen. Jag vet inte om jag är diamantsmugglare än knarksmugglare. Jag vet bara att jag aldrig har varit så rädd i hela mitt liv som jag är just nu.

”Paul. Varför plockar du ut ädelstenen ur rumpan? Det hade väl räckt med att du berättade om den?”

”Hur ska jag då kunna få plats med dig?”

Paul skrämde mig. Men jag är ännu räddare nu.

Snart tillbaka i Stockholm med famnen full av råvaror!

Det ser ut som att jag överlevde Atlasbergen. Marocko är vackert och fortfarande helt orört om man bara tar sig en bit bort utanför turistlederna.

Fick den något udda frågan om jag känner Anita Pallenberg när jag var uppe i  bergen. En man som såg ut att vara minst hundra år bjöd mig på rött vin och inälvsmat. Vi åt njure med händerna. Anita hade tydligen varit i hans hem tillsammans med delar av Rolling Stones för många många år sedan.

Som ju flera av er redan vet så är en del av mitt uppdrag här att hitta en helt ny spännande meny till Restaurang Kåken. Vi känner alla att vi vill kasta det gamla överbord och börja om med ett nytt smakgalleri för våra kräsna gäster. Lita på att jag har gjort min hemläxa och snokat reda på udda recept direkt från landsbygden. Marocko är ett underbart matland och jag tror verkligen att Kåkens matgäster kommer att omfamna menyn och älska den.

Men jag behöver din hjälp, kära läsare. Vad har du för tips och idéer för Kåkens framtid? Det gäller inte bara själva menyn. Kanske vet just du bäst vad vi behöver för att locka en ännu hetare och coolare publik till vår restaurang och bar? Om du har vad som krävs och sitter inne med svaren så tveka inte att höra av dig. Vi har alltid ledig plats för nya kreatörer som kan addera bra saker till vårt varumärke.

Skicka några rader till

johan.rydevarn@stureplansgruppen.se

och övertyga oss om hur du kan göra vårt koncept ännu starkare. Eller om du bara har frågor och allmäna synpunkter, vi är idel öra.

Ny nordafrikansk meny om cirka fem veckor! Vi ses på Kåken!

Facerape

Så har det hänt.

Stockholm Under Ytans Facebooksida har blivit utsatt för en facerape.

Mina advokater är uppdaterade på fallet. Dessutom har jag lagt ut ett kontrakt på den skyldige. Jag har ett par duktiga killar som gillar rohypnol som tar hand om det här.

Bäva ditt as.

ungt blod

Minns du skoldanserna på fritidsgården?

Jag hade alltid samma vita skjorta och byxor. Varje fredag. Tills du påpekade det. Då kunde jag inte gå helgen efteråt för jag hade inget annat.

Jag var kär i dig och du var kär i Micke som var kär i Katja som var kär i matteläraren.

Killarna hade sprit i flaskor som de gömde utanför i snödrivorna. Så gick de ut då och då och tog några klunkar och blev varma. Men sen kom plogbilen en kväll och drog i väg med alltsammans och efter det fick alla tänka om.

Jag undrar inte ens vart du blev av.

Någon säger att du gifte dig med en polis. Men att han inte hade något bläck i pennan. Så du tog din resväska och gick och efter det så är det inte någon som kan berätta något.

Du gav mig alltid sista dansen på fritidsgården. Obegripligt.

Jag åker inte hem längre. Det brukar nämligen förvandla mig till samma person igen. Samma tafatthet. Samma gravallvar. Men jag erkänner att jag tittar efter dig i folksamlingar. Om jag någon gång är där.

"Du är så konstig" sa du till mig sista gången vi pratade. "Det ser alltid ut som att du fryser i solskenet."

Jag har tänkt mycket på det genom åren. Den gången hittade jag inte orden. Kunde inte svara dig. Och jag vet att det fortfarande är på samma sätt. Jag skulle inte ha något bra att svara dig i dag heller.

Kvaddad

Tagit stesolid med gänget på Teatergrillen. Timell blev riktigt grisig efter ett par timmar.

Måste få bort groggarmbågen innan den blir permanent.

Gör kanske ett uppehåll snart. Sticker utomlands och ligger lågt.

Jag har halvmånar innanför ögonlocken.

som att sno godis från småbarn

Det blev inte mer än så här.

Jag tog mig hit men inte längre.

Jag är en packad mellanchef som lyssnar på Keane på mina kafferaster.

Min fru sa åt mig att gå min väg.

Vi talar inte längre samma språk, sa hon.

Men jag förstod henne klart och tydligt så jag vet inte riktigt vad hon menar.

Kan vi inte dricka vin ikväll, försökte jag säga.

Jag börjar min antabuskur i morgon. Men ikväll är jag fri.

Hon säger att jag får behålla hunden men jag behåller hellre henne.

Om jag inte passar mig blir det varken eller, varnar hon.

Och Keane gör ingenting för mig längre.

Det är som att huden har somnat.

Varje uppesittarkväll har förvandlats till en sömngångarmorgon.

Grannkärringen spelar piano om kvällarna. Jag hör henne genom taket.

Hon tragglar sig fram och jag ligger vaken och försöker tänka ut nästa ton åt henne.

Vi är inte överens om hur serenaden bäst ska spelas.

Snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snälla snä.

Dagens outfit

Gäddhäng.

Ridbyxlår.

Kärlekshandtag.

Ledigt jobb! Se hit!

Vill du ha bloggsfärens mest spännande jobb just nu? Tror du att du har vad som krävs för att kvala in som vår nästa superstjärna?

Stockholm Under Ytan har gått från ett litet enmansföretag till ett världsomspännande nätverk med filialer i arton olika länder. Och det på bara ett halvår! Men tro inte att vi är nöjda med det.

Vem du är.

Sätter trender snarare än följer dem. Är inte främmande för att jobba dygnet runt i koncentrerade perioder för att få ut budskapet. Kreativ, driven och egenkär. Troligen är du också en ”spelevink”.

Vad vi erbjuder.

Fritt spelrum för ditt kreativa sinne. Du. Gör. Skillnad.

Vad du ska göra.

Till att börja med skriva alla inlägg på http://stockholmunderytan.blogspot.com/ och http://www.facebook.com/pages/Stockholm-Under-Ytan/132503183474008?sk=wall och http://twitter.com/#!/SthlmUnderYtan

Detta sker redan i dag med hjälp av bulvaner och olika hjälpredor. Men nu vill koncernen ta nästa kliv och det är där DU kommer in i bilden!

Några saker som är viktiga att tänka på

Lönen betalas ut inkognito.

Din närmaste chef bygger luftslott på fritiden.

Du förväntas bära peruk i tid och otid.

Keep it simple.

Känns detta intressant? Är detta DU?

Mejla 

calle.schulman@hardhatmedia.se

 tillsammans med ditt CV. Berätta lite om varför vi ska välja just dig och på vilket sätt du kan hjälpa oss. Det är också viktigt att du berättar när du kan börja. Ju tidigare desto bättre, eftersom vi är inne i en mycket expansiv period just nu.