torsdag 29 mars 2012

Herpes me, herpes you

Hon dansar ensam på dansgolvet kvart i tre och jag tänker att det är för bra för att vara sant. Det sitter några berusade slöfockar vid borden runt omkring, men ingen verkar göra en ansats till att resa sig upp och försöka dansa med henne.

Jag är en av de berusade slöfockarna.

Sedan tänder de upp lokalen och vi hamnar i garderobskön, jag efter henne. Vakten ber oss ovänligt och bestämt att hämta ut våra jackor och försvinna ut i natten.  Jag står bakom henne och försöker komma på något, vad som helst.

"Det räcker med att vara trevlig och säga hej" säger hon. "Men inte ens det klarar ni."

Hon får sin jacka (Gucci) och springer ut på trottoaren. Jag känner ju liksom att isen är bruten nu så jag rusar efter ut. Glömmer min jacka. En halv sekund stannar hon upp och ger mig chansen. Säg nåt, visar hon med blicken. Jag försöker komma på något att säga. Tvekar. Då hoppar hon in i en taxi och försvinner.

Dörren till stället är stängd och jag tecknar åt vakten att öppna så jag kan få min jacka. Han viftar bort mig. Han tänker inte släppa in mig igen. I samma sekund börjar det hagla och jag har inga pengar. Plånboken är tom. När jag går hemåt så haglar det så hårt mot kroppen så att jag bara vill dö av smärtan.

Jag har ett gitarrsolo i huvudet men ingen melodi. Längre fram på gatan går det ett gäng med killar som jag vet kommer att råna mig bakom nästa hörn. Jag tänker på att jag måste flytta ut från mitt andrahandskontrakt om tre dagar och jag har inget nytt ställe att flytta till. Det värker i mungipan. Jag känner igen stickningarna och vet att det är herpes på gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar