Det är i alla fall inte människorna som vill skriva en bok som hittar till Indien.
Jag kanske inte behöver tjata mer om det; vad jag menar är att folk hamnar här i Palolem (t ex) och blir kvar i en hydda, möjligen också med en dröm om att skriva låtar till sitt soloalbum (som ska innehålla 12 låtar, aukustiskt, influerat av Cat Stevens, John Lennon och James Taylor.) Medan de skriver på sin skiva, röker de brass och håller sig i skuggan. Det går några år, har de flax så skriver de en låt var tredje år. (Men herregud vilken skiva det kommer att bli - så genomarbetad!)
Idag är det fest i vår trädgård. Människor som har vistats 20 år i Indien non stop - illegalt - är på plats för att spela sina senaste låtar på sina gitarrer för oss. En snubbe i trasig hatt börjar. Hans senaste låt är 7 år gammal och den är så där. Men maten är fantastisk och jag är fascinerad av att folk lever så här, 6 månader i södra Indien när det inte är för varmt och sedan sex månader i Himalaya när monsunen och hettan kommer. Snubben i trasig hatt ska strax ta sig in i Nepal - illegalt - för att ansöka om asyl på någon ambassad. Hans förhoppning är att han blir deporterad till Indien igen och sedan kan leva här utan att någon stör honom, de sista 20 åren av sitt liv.
"Hur blir det med plattan?" frågar jag.
"Vilken?"
"Din soloplatta. Som ska börja med den där låten du spelade för oss."
"Jasså den. Du vet, det finns internet nu förtiden" säger han.
"Jo jag vet. Men vad har det med din platta att göra?"
"När jag har tiggt ihop till en lap top så ska jag spela in ett soundtrack till Angry Birds."
Det är söndag. Jag ber om ursäkt för att min text inte når högre verkshöjd än så här. Jag börjar bli orolig för att jag ska bli kvar - illegalt - och aldrig mer skriva en bok. Snälla Bokförlaget, kan ni skicka pengar till en flygbiljett?
Jag kanske inte behöver tjata mer om det; vad jag menar är att folk hamnar här i Palolem (t ex) och blir kvar i en hydda, möjligen också med en dröm om att skriva låtar till sitt soloalbum (som ska innehålla 12 låtar, aukustiskt, influerat av Cat Stevens, John Lennon och James Taylor.) Medan de skriver på sin skiva, röker de brass och håller sig i skuggan. Det går några år, har de flax så skriver de en låt var tredje år. (Men herregud vilken skiva det kommer att bli - så genomarbetad!)
Idag är det fest i vår trädgård. Människor som har vistats 20 år i Indien non stop - illegalt - är på plats för att spela sina senaste låtar på sina gitarrer för oss. En snubbe i trasig hatt börjar. Hans senaste låt är 7 år gammal och den är så där. Men maten är fantastisk och jag är fascinerad av att folk lever så här, 6 månader i södra Indien när det inte är för varmt och sedan sex månader i Himalaya när monsunen och hettan kommer. Snubben i trasig hatt ska strax ta sig in i Nepal - illegalt - för att ansöka om asyl på någon ambassad. Hans förhoppning är att han blir deporterad till Indien igen och sedan kan leva här utan att någon stör honom, de sista 20 åren av sitt liv.
"Hur blir det med plattan?" frågar jag.
"Vilken?"
"Din soloplatta. Som ska börja med den där låten du spelade för oss."
"Jasså den. Du vet, det finns internet nu förtiden" säger han.
"Jo jag vet. Men vad har det med din platta att göra?"
"När jag har tiggt ihop till en lap top så ska jag spela in ett soundtrack till Angry Birds."
Det är söndag. Jag ber om ursäkt för att min text inte når högre verkshöjd än så här. Jag börjar bli orolig för att jag ska bli kvar - illegalt - och aldrig mer skriva en bok. Snälla Bokförlaget, kan ni skicka pengar till en flygbiljett?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar