Det börjar med att jag själv försover mig. Jag vaknar med ett ryck och kastar mig ur sängen och glor på klockan, fastän jag vet att jag är rejält sen. Jag rusar ut i korridoren på hotellet och bankar på Evelinas dörr. Efter någon minut öppnar hon.
"Vi är försenade", säger jag. "Du ska vara hos förlaget för en halvtimme sedan."
"Det är du som är turnéledare."
"Jag vet. Men varför väckte du inte mig?"
Så Evelina och jag kommer ut på trottoaren och ingen av oss är speciellt duktig på franska, men jag springer ut och ställer mig i gatan och vrålar taxi taxi taxi och det verkar vara ett ord som funkar även i Paris, för kort därefter sitter vi i baksätet på en bil som ska ta oss till förlaget.
"Jag borde ge dig sparken", säger Evelina och jag nickar bara, för jag vet att hon har rätt.
Men vi åt ostron och drack vin igår, tillsammans med två löjliga författaraspiranter som bor i Paris och skriver böcker om författare som bor i Paris. Varken jag eller Evelina gillade dem, men de kunde visa oss runt och snacka in oss på en nattklubb framåt natten, så det fick gå ändå. Det sista jag minns är att Evelina trots allt hånglade upp en av dem i ett hörn av klubben. Jag fick med mig henne hem, man kan nog säga att jag räddade henne från vansinnet och fick henne i säng - sin egen säng, utan sällskap - och sedan gick jag själv och la mig ovanpå sängen utan att klä av mig kläderna och så somnade jag. Därför kan man ändå säga att jag sköter mig rätt bra som turnéledare, tycker jag.
"Jag hoppas på ett fett förskott så att jag äntligen kan ta ledigt och skriva bok nummer två", säger Evelina.
"Ledigt från vad?"
"Från det här. Från allt."
Det ringer på min telefon. En kvinna undrar var vi är någonstans. Hon skäller på franska, jag förstår inte ett ord, men jag säger bara att vi är snart där, hon får ge sig till tåls, vi kommer. Sedan lägger jag på.
"Fint folk kommer alltid för sent", säger jag till Evelina.
Trots att taxichauffören inte kan förstå vad jag säger, ser han skeptisk ut och jag förstår honom.
"Vi är försenade", säger jag. "Du ska vara hos förlaget för en halvtimme sedan."
"Det är du som är turnéledare."
"Jag vet. Men varför väckte du inte mig?"
Så Evelina och jag kommer ut på trottoaren och ingen av oss är speciellt duktig på franska, men jag springer ut och ställer mig i gatan och vrålar taxi taxi taxi och det verkar vara ett ord som funkar även i Paris, för kort därefter sitter vi i baksätet på en bil som ska ta oss till förlaget.
"Jag borde ge dig sparken", säger Evelina och jag nickar bara, för jag vet att hon har rätt.
Men vi åt ostron och drack vin igår, tillsammans med två löjliga författaraspiranter som bor i Paris och skriver böcker om författare som bor i Paris. Varken jag eller Evelina gillade dem, men de kunde visa oss runt och snacka in oss på en nattklubb framåt natten, så det fick gå ändå. Det sista jag minns är att Evelina trots allt hånglade upp en av dem i ett hörn av klubben. Jag fick med mig henne hem, man kan nog säga att jag räddade henne från vansinnet och fick henne i säng - sin egen säng, utan sällskap - och sedan gick jag själv och la mig ovanpå sängen utan att klä av mig kläderna och så somnade jag. Därför kan man ändå säga att jag sköter mig rätt bra som turnéledare, tycker jag.
"Jag hoppas på ett fett förskott så att jag äntligen kan ta ledigt och skriva bok nummer två", säger Evelina.
"Ledigt från vad?"
"Från det här. Från allt."
Det ringer på min telefon. En kvinna undrar var vi är någonstans. Hon skäller på franska, jag förstår inte ett ord, men jag säger bara att vi är snart där, hon får ge sig till tåls, vi kommer. Sedan lägger jag på.
"Fint folk kommer alltid för sent", säger jag till Evelina.
Trots att taxichauffören inte kan förstå vad jag säger, ser han skeptisk ut och jag förstår honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar