tisdag 22 oktober 2013

Mannen utan ryggrad, once again.


I januari 2014 är det äntligen dags för pocketupplagan av "Mannen utan ryggrad", min debutroman som släpptes i september 2012 på Norlén & Slottner. Det är http://www.pontopocket.se/ som ger ut den. 

Det är en roman som bär på två berättelser, den om ett rockbands uppgång och fall i slutet på nittiotalet, när allt var möjligt och faktiskt hände. Jag ville berätta om kraften som finns i ett rockband på väg upp, hur stark den känslan är, hur oövervinnerlig man kan känna sig. Och också om hur ont det gör när motgångarna kommer, inte minst internt i bandet. Det var magiska år, jag tror vi var många som kände det där och då, som fortfarande minns den tiden och vad den gjorde med oss. Om det ville jag skriva. 

Men det är också den trasiga historien om två människor som försökte välja varandra om och om igen, utan att lyckas. Deras världar var för olika, det gick inte att kombinera dessa två liv. Ingenting föll sig naturligt, allt blev bara fel när de försökte, trots att känslorna var uppriktiga och ärliga. Det fanns både ett yttre och inre motstånd mot deras kärlek, som i det långa loppet bröt ner dem. Romanen heter "Mannen utan ryggrad", därför att berättarjaget inte hade mod nog att stå upp för det han verkligen kände, han gav sig, gav upp, visste inte vem han var eller vem han var menad att bli.   


"Mannen utan ryggrad" släpps av Ponto Pocket i januari 2014. Ponto Pocket är en del av Forma Books. Den finns redan nu i en snygg förstautgåva i storpocket, om du önskar: http://www.bokus.com/bok/9789186859497/mannen-utan-ryggrad/

Den nya pocketutgåvan hittar du här: http://www.bokus.com/bok/9789174751376/mannen-utan-ryggrad/ 

 "Kärleken passerade här en gång", min andra roman som kom ut september 2013, är en naturlig fortsättning på debutromanen. Det är ingen uppföljare, det handlar om andra människor, andra liv. Men jag är inte riktigt färdig med tematiken, den om hur svårt det är att komma en annan människa riktigt nära, hur mycket man måste vara beredd på att offra - eller snarare utveckla sig - för att det ska vara möjligt att leva tillsammans. 

/Peo 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar