fredag 28 mars 2014

Greger har jag fått för mina synders skull.

"Så hur var resan med förlaget till Nice?" frågar Greger.

Vi äter lunch vid Jarlaplan och Greger har precis kommenterat att jag inte har någon solbränna.

"Men jag har suttit i skuggan på uteserveringar", försöker jag. "Solen är inte bra för mig längre."

Men Greger är inte övertygad.

"Finns det bildbevis på att du verkligen har varit i väg?"

"Pamela och Majken kan intyga. Lägg av nu."

"Så hur var resan då?"

"Det var fint. Vi flög ner, käkade ostron på Café de Turin, jag köpte skor och tittade på havet."

"Men vad bestod teambuildingen av då?"

"Ingenting. Vi bara hängde tillsammans, förlaget. Inga diskussioner om strategier eller sånt, det där vet vi redan. Vi söker följebrev, inte manus i första hand. Folk får sälja in sig själva först, sedan läser vi deras manus. Inga konstigheter."

"Okej", svarar Greger.

"Idag öppnar jag brev hela dagen i inkorgen och letar författare."

"Tror du Pamela skulle vara intresserad av att gå ut med mig?"

"Va?"

"Majken då? Jag är inte omöjlig."

"Greger, sluta. Det där är mina kollegor. Det är kvinnor med förhållanden."

"Det har aldrig hindrat någon tidigare."

Lunchen är över. Jag måste tillbaka till kontoret. Jag tar bussen ett par hållplatser, den stannar i princip utanför vårt kontor. Sedan kliver jag in genom dörren.

"Du, Peo", säger Majken när jag tar av mig rocken, "vem är Greger?"

"Vadå? Vad har hänt?"

"Nån Greger ringde för tio minuter sedan och sa att han hade fått tillåtelse att träffa antingen Pamela eller mig på café och pitcha en bokidé. Han skulle hälsa från dig, sa han."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar