onsdag 14 maj 2014

Vasastan makes me wanna smoke crack.

Första gången det fick vara nog, var 2008. Sedan fick det vara nog många gånger efter det också, men 2008 var första gången.

Jag hade en lägenhet på Roslagsgatan. Hade flyttat från något mindre i kvarteret året innan, som jag givetvis renoverat upp till bästa standard. Hade en mindre innan dess också, gjorde samma sak där. Fick ut ett bra pris och hade en stor kontantinsats som jag kunde köpa ny lägenhet för. Så där rullade det på.

Men renoveringarna och visningarna knäckte mig, även om det var lukrativt. Det var en mycket kortsiktig glädje att renovera och tjäna pengar och flytta till nästa jävla renoveringschans (jag ville nita mäklarna.)

"Hoppa av då", sa Tuva. "Sälj och hoppa av bostadskarriären."

Och så gjorde jag det. Hon trodde nog inte att jag skulle lyssna på henne (det hade jag aldrig gjort tidigare), men den här gången tog hennes nonsensprat skruv. Jag sålde. Och fick ut en gräslig summa pengar. Det var i november 2013.

Så flög jag ner till Nice och hyrde en helikopter och flög över bukten till Monaco och klev in på närmsta kasino och satte mig. Tshirt och jeans, hade inte hunnit byta om till tuxedo. Jag växlade in fyra och en halv miljon svenska kronor på ett bräde till spelmarker. Och så satte jag hela skiten på rött. En kula, ett spel.

Så nu vet ni.

/Peo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar