Vi sitter på Bokmässan
i ett provisoriskt fikarum bakom kassorna och trängseln. Det är jag och Erik,
vem annars? Erik har medvind, han har nyss fått komma ut med en deckare på Det
Stora Förlaget och spås en lysande framtid i Tyskland.
”Jag skiter i vilket”,
säger Erik. ”Jag går bara runt på mässan och dunkar folk i ryggen.”
”Det är väl det alla
gör?” svarar jag.
”Jo”, säger Erik, ”fast
inte på samma sätt som jag.”
Sedan berättar han att
han har köpt upp sig på ett lager gps-sändare som han fäster på folk som han
dunkar i ryggen. När det är gjort så kan han följa deras väg genom folkhavet på
Bokmässan på sin datorskärm (som vi nu sitter och glor på, båda två.)
”Men varför sätter du
fast gps-sändare på folk? Är inte det väldigt integritetskränkande?”
”Jag kartlägger
författarnas rörelsemönster på mässan. Fattar du? Jag kan sälja de här
uppgifterna till skvallerpressen sen.”
”Du är galen, Erik. Hör
du det? Galen.”
”Sluta nu. Kolla här”,
säger han och pekar på skärmen. ”Här ser du hur John Erik Ajvide Lindqvist står och
dricker billigt rosévin med Lena Andersson i Bonniers monter. Och här borta ser
du stekarna på marknadsavdelningen på Forum, det är det här klustret med
virriga prickar”, fortsätter Erik och visar på skärmen, ”de raggar på allt som
rör sig.”
”Okej”, säger jag motvilligt
intresserad. ”Vilka mer ser man?”
”Här står Henning Mankell och Katerina
Janouch och pratar strunt.”
Hur nu Erik kan veta att de pratar
strunt, det förstår jag inte, men det är inte lönt att be honom förklara.
”Och HÄR”, säger Erik och skiner upp,
”står Jan Guillou alldeles för sig själv och trycker i ett hörn hos
Piratförlaget.”
”Har du till och med satt en
gps-sändare på Janne?” frågar jag klentroget.
”Nej det har jag faktiskt inte”,
svarar Erik. ”Men hans ego är så stort så hans syns på skärmen ändå.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar