tisdag 16 juni 2015

Skaffar en nymfparakit istället.

Min silverfisk heter Jon Bon Jovi.
En av dem, i alla fall. Han är min favorit i badrummet.
Förstod att det var så han skulle heta, när jag lyssnade på Slippery When Wet-albumet för säkert tiotusende gången.
Tror Bodil har en annan favvo, som heter Doktor Snuggles.
Vi tycker olika där.

Jag kommer upp yrvaken i gryningen för måsarna skränar utanför fönstret. De är överlyckliga för att det har blivit juni och att folk lämnar kvar matrester på gräsmattorna när de har grillat. Jag stöter på Bodil i badrummet.

"Har du sett Doktor Snuggles?" frågar hon.

"Nej."

Bodil ser bekymrad ut. Hon gillar inte när Doktorn är försvunnen.

"Men herregud", försöker jag. "Han kanske har fler badrum att ta hand om. I huset, menar jag. Han kommer när han kommer."

"Vi har säkert femtio silverfiskar men ingen som The Doctor", snyftar Bodil.

Jag fattar ju att vi har tagit det här för långt. Det är liksom inte sunt att hålla på så här. Nån kan ju höra oss.

"Du, vi släpper alltsammans nu. Jag köper dig några fiskar. Eller en sköldpadda."

"Men jag har gjort en stamtavla åt Doktor Snuggles."

"Han har anrika föräldrar, menar du? Uppfödda på våra hudavlagringar när vi filar fötterna efter badet?"

Bodil får något lyckligt i blicken. Jag förstår henne. Jag är den enda som förstår henne.

"Ska vi lyssna på Bon Jovi?" frågar hon som tack.

Hon vet ju hur glad jag blir då.







 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar