Precis när det blivit ljusare, blev det mörkare
igen. Åtminstone din blick blev mörkare.
”Varför ens försöka?” frågade du mig när vi
vandrade över bron.
”Jag är inte rätt person att besvara den
frågan", sa jag. "Jag har nyss slutat upp med att läsa dystopiska
berättelser. Jag försöker nog skaffa mig ett liv.”
”Det verkar gå sådär.”
Men jag lät mig inte påverkas av ditt svårmod. Du
var samma person fortfarande, trots att det gått fyra år sedan vi sist sågs. Hur
är det möjligt att hjärtat slår oavbrutet dag och natt i fyra år utan att någon
som helst utveckling sker?
”Jag har sålt min lägenhet och jag flyttar till
Berlin”, sa du efter en stund.
”Okej.”
”Men jag struntar i att köpa en soffa till
vardagsrummet.”
”Varför då?”
”Jag vill inte ha några besök som sover över.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar